Är fortfarande ute i Östhammar och våldgästar Syrran och Tobbe.
Dagarna rullar på och ser som oftast ut på detta vis:
Sovmorgon, frukost, träning med John, palla körsbär, hälsa på Patrik, Martina o Ida, hälsa på hos morsan, palla körsbär, träning med John, Tobbe, Kenneth och Patrik. (ska skriva mer detaljerat om detta mountainbike träningspass senare)
Igår körde jag som sagt en superkort triathlontävling i Gudinge och fick stryk med ca 30-40 sekunder av en kille som heter Gunnar Söderström.
Distansen var 2-300 meter simning(svårt att säga) med mycket vågor och skvalp.
Cykling 6 km
Löpning ca 2 km
=alltså jättesprintaktigt
Hur som helst, jag var där för att försvara min seger ifrån föregående år och Gunnar var där för att ta tillbaka vandringspokalen, som han knep året innan mig, men var inte med 2010.
3,2,1 kööööör!
Jag hör bara en ljudbang under vattnet och undrar seriöst vem det är som skickat iväg en torped, för den där Gunnar, han skulle seriöst kunna extraknäcka som sådan.
Jag i min tur låg och försökte hitta rätt kurs och bäring mot stranden i virvlarna efter karljä.eln aka human torpedo.
Efter en simning som lätt skulle degradera min gamla märkessköld med alla simmärken ifrån ungdomsåren, så kommer jag äntligen upp på stranden.
Gunnar hade förmodligen kommit halvvägs på cykeln och såg inte röken av honom.
Jag hade fått en ordentlig syreskuld i kroppen och hyperventilerade efter 2-300 meter simning ”hur skall detta gå” panik!!!
Jag har lika bra balans som en Kinesisk Mingvas på ett barnkalas, men får på mig cykelskor, tempohjälm och Oakleyglajjor tilslut och ger mig iväg.
Första tidrapporten efter ca 2 km
– Du är 40 sekunder efter
Nästa tidrapport efter ca 4 km
- 30 sekunder
”Va fn är det Hans-Solo i årtusendefalken som ligger och borrar” tänker jag
Kommer in till växling
-Du är 15 sekunder efter
Av med hjälm, cykelskor och glasögon, på med löparskor och visor
(Gunnar cyklade med löparskorna på och hade väl redan halva löpsträckan avverkad?)
Börjar springa och känner att simningen fortfarande sitter i, syreskuld, jag hyperventilerar och chokar nästan, springer lite fel, tappar visorn då jag får en gren i huvudet, tänker ”ta upp nu, eller hämta sen?” jag vänder och plockar upp den
”Gunnar är ju Blixt Gordon, så det är ju ändå ingen ide”
Jag springer i mål, ca 30 sekunder bakom Gunnar och är såklart jävligt besviken på mitt genomförande.
Jag blev således 2:a i Gudingen triathlon
Grattis Gunnar Söderström, snyggt genomfört !!
Fick sedan veta att Gunnar har simmat SM och har hållit hög nivå i triathlon, exempelvis 5:a Svenska triathloncupen 2005
Han var så överlägsen att han hade tid att springa in i mål med barn i händerna och kollektivt utdelande av smaskiga polkagrisar
Jag, förnedrad, fradga i mungipan och kraschade i mål som satellitskrot som lämnat sin omloppsbana, trätt igenom atmosfären och slagit i marken på jordskorpan, närmare bestämt Gudinge.
Efter att ha grattat Gunnar och alla andra som ställde upp, fått min 2.a pris pokal, så åkte vi hem ifrån detta lilla, men ack så trevliga arrangemang.
Jag språkar med Gunnar
1.Gunnar Söderström 2.Jari 3.Joakim Lindström
Jag var sur som ättika och funderade varför jag alltid börjar choka på denna tävling, gjorde det förra året också, men aldrig annars?
Men det är nog simningen som ställer till det och jag blir alldeles för full med mjölksyra och har syrebrist när jag skall cykla och springa. Sen är det ju så superkort, så det finns ingen tid för återhämtning.
Hur som helst
Vi åkte hem till Östhammar
Käkade en sen lunch och sen så laddade jag för att knäcka mitt temporekord runt Öregrund ifrån Östhammar.
”promillevägen” dit och stora vägen tillbaka, tidigare rekord 47 min 40 sekunder
Tobbe fick som uppdrag att bara ligga bakom och filma med GoPro kameran
Vi satte igång, men efter ca 8 minuter, så får Tobbe släppa hjulet och blir lagom munter, förmodligen mer sur än jag själv efter tävlingsfiaskot, så han tröstar sig på sitt eget vis….. ja, se själva, lägger in ett klipp nedanför.
Tack för visat intresse!
Jari P
Ja, just det! Tog rekordet med 30 sekunder, nytt rekord 47 min 10 sekunder- snittfart 41,2 km/h Gäss!!
Om jari
Kul att just du kommer in och läser om en grå liten vardagsmus som mig.
Jari Palonen 36 år
jaripalonen@hotmail.com
Så! Vad kan jag bistå med i textväg då? Kanske det mesta mellan en satellit och en djuphavsgrav, men den röda tråden i denna blogg, är min strävan efter att komma tillbaka till toppskiktet i multisport Sverige.
(toppskiktet nådde jag 2011 och höjer kornsiktet,målet nu är att bli bäst och vinna Åre extreme challenge, the journey goes on.......)
Jag var med i begynnelsen då multisporten växte fram, hade några goda år i laget Team Silva, men sedan tog skadorna över och fick inte en ärlig chans att göra mig själv rättvisa. Käppen i hjulet var en axelskada som jag opererade två gånger och efter andra ingreppet blev jag stelopererad och till viss del invalid, så jag började spela golf istället. Stod och slog bollar 4-5 timmar om dagen, käkade varmkorv och drack kaffe och tyckte livet var toppen.
2005 så kom vändningen, blev uppringd av en vän som ville bli först med bedriften att genomföra en Svensk klassiker under 24 timmar. Fick frågan ifall jag ville hänga på, funderade en stund, eftersom jag aldrig hade stått på ett par rullskidor och visste inte om simningen skulle fungera med en stel axel och jag hade bara 1 månad att träna på. Men jag kastade in golfklubborna i bakluckan och där har de legat sedan dess.
Började få upp farten igen och deltog i Adventure Race VM 2006 som gick på hemmaplan Norge-Sverige. Jag satte ihop ett lag och vi tävlade under namnet ”Kusjägarna adventure team” Kustjägarna stöttade oss och min koppling till förbandet är en utbildning som attackdykare. När det var ca 2 timmar kvar av tävlingen och vi ligger 9:a, så somnar en av lagmedlemmarna på cykeln, faller av och slår huvudet så hårt i vägen att vi får tillkalla läkare och avbryta racet på plats. – Surt sa räven, men med lite perspektiv på det hela så betydde det inte så mycket, eftersom vi i princip fullbordat hela banan och jag var nöjd med det vi hade åstadkom.
Senare samma år så skadar jag mig igen och denna gång ordentligt.
Är nere i Spanien och faller olyckligt i vågorna efter ett misslyckat vågsurfingförsök. Slår huvudet i bottnen och får vattenmassorna över mig och ryggen får sig en sådan omgång att smärtor begränsar träningen radikalt i ca 3 år. Efter en magnetröntgen, så fastställer läkarna att jag har 3 diskar i ryggen som är slut och jag känner väl samtidigt att det är över för min egen del också, men fortsätter träna på motionsnivå så ofta det går.
Kontaktar lite olika ryggspecialister runt om i Sverige och utomlands, men de flesta säger samma sak, att det inte går att göra något. Några förslag kommer upp på tal, men det är inga ingrepp jag går igång på. Däremot så säger två läkare att tillståndet inte behöver vara livslångt, utan det kan förändras till det bättre och ca 6 månader senare, så börjar jag kunna springa och cykla utan att störas av smärtor.
Anmäler mig till SM i multisport 2009, efter att ha tränat på i några månader och erhåller en 10:e plats. Men motivationen finns inte kvar längre och trots en fungerande rygg, så uteblir träningen och grillchipsen åker fram. Men i februari 2010 så blir jag erbjuden att blogga på Sveriges multisportsida, multisport.se. Men vad skall jag skriva om? jag tävlar inte, jag tränar inte, så jag tog en veckas betänketid och satte upp ett mål. Jag vill klara av multisporttävlingen Haglöfs Åre Extreme Challange på under 5 timmar och kanske nypa en pallplats och sedan lägga av för gott.
Gjorde allt som stod i min makt att klara av detta mål, men lyckades inte fullt ut, jag hade tiden i kroppen, jag är övertygad, men allt klaffade inte och tiden blev 5.15, platsen 7:a, vilket var det bästa jag levererat någonsin uppe i Åre. Jag blev så inspirerad och kände att jag måste ge det en chans till och det är den resan jag gör just nu. Men för att hålla motivationen uppe under vintersäsongen, så åker jag till Nya Zeeland i januari för att delta i World Multisport Championship 12 februari och få en riktig motivationsförhöjare inför våren träning och den slutgilltiga striden mellan Jari vs Åre.
Vad gör jag annars då?
Bor själv i Sollentuna, jobbar som lasertekniker åt Memira på ögonlasrar (ögonkirurgi) åker runt om i hela landet och tränar vart jag än befinner mig. Det vill säga när jag inte är hemma i Sollentuna och nöter upp och ned för Väsjöbacken på cykeln eller till fots.
Vill du veta mer? Magnecylen som råder bot på det problemet, är att fortätta följa bloggen.
Jari P
Prenumerera på Tidningen Outside idag! 