Vad hinner man på 47 dagar? Ja egentligen inte särskilt mycket..har man fuskat med träningen under vinter och vår, så är det snålt om tid att ”dreja” till något extravagant.

Samt att tävlingssäsongen brakat igång, vilket gör det ännu svårare att skapa luckor för kvalitativ träning.  Tävling är ju bra träning, problemet är bara att det kan slita oerhört, beroende på hur länge och vad man kör, vilket renderar i att fler timmar försvinner i ett ”wormhole” av vila.

Jag kan se tillbaka på vintern med gott samvete, jag följde min plan och gjorde det jag orkade och klarade av. Däremot så är jag redan nu bitter över de småskador jag haft under våren och som omkullkastat en stor del av min ursprungsplan. Träning och tävlingsrelaterade skador är en idrottares vardag. Ifrån oktober till februari hade jag i princip konstant värk i muskler och leder på grund utav underkastelsen av intervaller och skivstänger.

För att dela med mig av mina innersta tankar på grund utav muskelbristningen, så kan jag meddela att jag redan har funderat i banor som att ”skit i den här säsongen” ” börja träna för 2013..”

Ja…faktiskt! Jag är redan nu ännu mer motiverad att göra grundträningen igen, mest baserat på irritation över att jag inte fick till det perfekt till denna. Samt att jag märker hur mitt träningsupplägg ger resultat och vill fortsätta på inslagen bana, men med några nya Idéer och ess i rockärmen.

Meeen…jag har en plan och vet vad som finns i detta 47 dagars sköte..tyvärr inget jag vill avslöja i ett enda stort ”paket” utan det får bli något för den frekvente bloggläsaren att finna ut med tiden..that´s for me to know and you to find out.

Ok now i move on with some Swenghlish!! Many know that John and Scott are strong dudes, so i will not write anything about them! But Simone was a new face and experience for the Team, so I will declare our mutual (team point of wiew) how she manage this Chinatour.

Well…first thing first…I have competed with a bunch of people and meet a lot in situations when everything puts on a “knife-edge” and I can tell for sure if my surroundings is “the right stuff” or not..

Simone qualifies undoubtedly…

She has the personality, the heart, lungs and mind to win races…and her skills on the bike where awesome!  -ahh  one time in band camp……Nooo…one time under the race, we came to a steep downhill section on our bikes. Scott is famous for his Daredevil kamikaze runs on the mountainbike but even he struggle, and the only reason he stayed on the bike that part, was because Simone just went down” well if she go, I go!” he told himself.

Jari´s mind “ well…shit!!!! Wtf…she bike down here????? Ok…if she go I go”

What happened?? Well a circus number de luxe…took a little swing over the handlebars and made a couple of “deathsquad” rolls..

Here is her version from China

http://simonemaier.wordpress.com/

Igår så började jag utbilda Simon Niemi och skola in honom på Memira.

När vi stämplat ut så blev det en loop till Sergelbiografen för att svepa den senaste Marvel rullen ”The Avengers” i 3D

Och som jag sa till Simon samtidigt som jag slängde in en näve popcorn i munnen och han drog på sig 3D glajorna..

-Du vet Simon…”The Avengers” i 3D format..närmare ett gladiatorspel i Colosseum kommer man inte…

Hur var filmen då? Ok…är man en Marvelnörd som jag, så kan man inte låta en sådan här film passera osedd..på bioduken. Storyn var ju inte blytung direkt..vilket jag inte förväntade mig..it´s all about the action effects!

Men av alla 3D filmer jag sett sedan Avatar, så hamnar faktiskt denna på andra plats..3D effektmässigt alltså!  Avatar är fortfarande ohotad och ingen hittills har erbjudit samma knivskarpa upplösning och djuphetskänsla som den. 

Däremot uppfattade jag denna pott purri rulle av actionhjältar, mer riktad till de yngre. även om ”Ironman” ”The Hulk” ”Thor” mm.. har sin största målgrupp bland… får jag tippa…11-15 år, så kändes det som att skaparen ville riva ned applåder ifrån en betydligt yngre generation denna gång…lite typ som när Legolas ”i Sagan om ringen” under slaget vid Helms deep, helt plötsligt börjar ”Boardslida” på en sköld, nedför en trapp (tror jag det var) vilket förstör hela filmen…  

Kan jag rekomendera ”The Avengers” ?? Hade man serietidningen ”Rymdens Hjältar” som favvo när man var liten…så kommer du förmodligen uppskatta filmen. Tyckte du ”The Greatest American Hero” sög som tv-serie på 80-talet…välj nått annat!

Vilket får mig att osökt hamna på dagens filmtips!

”Angel Hart”

Nu var det ett tag sedan jag såg den, men skulle jag fått frågan för ca 15 år sedan, om vilken film som är den bästa? hade jag tveklöst svarat ”Angel Hart”

En ganska kuslig, krypa innanför skinnet film, som kan få den mest hårdnackade att snyta sig upp i sofhörnan, öppna sin ”Scooby Doo” matbox och tröstäta några skumbananer.

Jag tänker inte beskriva filmen mer..utan låter trailern ifrån 1986 gör jobbet åt mig, dock inte en särskillt bra sådan…efter sett den själv nyss. 8o-talet…Jösses! då kunde man leverera en trejler med inlevelse..här en Amerikansk Bengt Magnusson…- ”The Exorsist”……the possession of the human sole…”Chinatown”….the mystery of the human mind…

Nästan så att man längtar tillbaka till Kina

Tack för visat intresse!

Jari P

Eftersom tävlandet och allt runt omkring suger musten ur en, så brukar det inta vara problem att sova och snabbt komma in i tidsrytmen här hemma, då man är lite halvosynk med dag och natt redan innan.

Men nu har jag varit konstant trött sedan i onsdags. Jag jobbade torsdag kväll och rörde mig som en zoombie med trötthetsfradga i mungipan.

Ledig i igår(fredag) Johan hörde av sig och frågade ifall jag ville hänga på och träna….jag orkade inte, fortfarande tomt i ”tanken”

-Kan du hänga med som personal shopper då? Jag behöver uppgradera cykelgarderoben.

Denna inbjudan kunde jag bara inte säga nej till, eller det vore tjänstefel…Johan ska köpa nytt??? I´m in!

-Jag kommer..tid och plats?

Hakade på till Cykloteket och föste in Johan i provrummet, samtidigt som jag rasslade fram cykelbyxor och tröjor i stora lass.

Tillslut så satt den, Johan slängde fram Drakkäften i silver och bad kassakillen ta ut så många sedlar som behövdes ur dess gap…klart och betalt!

-Rackarns va dyrt!!! Kommer det fram ur Johans smått förlamade mungipa, då underkäken ligger och ålar sig på disken, då den den släppte sitt fäste på grund utav chocken…

Därefter tog vi en sväng mot centrum och ”The personal shopper” blev bjuckad på käk som tack för hjälpen. Jag pekade ut en Kebabtallrik på matsavannen i Kungshallarna, vilken jag jagade ned i perterr på några minuter.

Johan

Skjutsa hem Johan och kom med ett koppel av anledningar/undanflykter till varför jag inte kunde träna..

Måste röja hemma, tvätta cykeln……klippa mig!

Ja klippa mig…det är hög prio, på det!

Utan produkter i håret så får jag fasn ett afrobarr och det är ett evigt arbete att få ner det i ”submission” skönast vore ju att ta fram trimmern, gallra och fälla till ett karlhygge. Men å andra sidan, man ska vara tacksam att ha kalufsen intakt fortfarande..ett lyxproblem alltså!

Men jag tog ändå en sväng ned till Sollentuna centrum och lade lejonmanen i saxexpertinnans händer och hon fick gå bananas.

Så vad blev det? Synttoffs, helikoperplatta, mohawk, hockeyfripa eller pottfrisyr…?

Eller som Olof Solberg tipsade om…en tempohjälmsfrisyr..kanske bara få den CE godkänd som hjälm och köra på

Nej samma som tidigare, fast uttunnat och kapat ca 5 cm….it´s a revolution!!! Bild? Ja! det kommer.

Jag tog min nya ”stil” och åkte hem igen..och somnade??? Klockan 17.00..sov till och från fram till ishockeymatchen Sverige-Ryssland och hade svårt att även då hålla gluggarna öppna.

Idag lördag så regnar det ute..Johan sms:ade precis och frågade ifall jag skulle med och springa 30 km lugnt…

(ska springa senare) svarade jag…måste fortsätta röja i lägenheten, ser ut som ett bombnedslag, samt särskild tillsyn på cykeln.

Jag tror inte att det är tidsomställningen som är den egentliga boven i ”dramat” jag tror det mest beror på att jag sov urdåligt under hela Kinatrippen.

Sängen var stenhård, vilket borde ha gett mig en rygg som var allt annat än i tävlingsskick, men klarade sig galant.

Jag svettades som en gris varje natt och fick gå upp och duscha och leta torra ytor i sänghalmen hela tiden, vilket ströp sömnen till ca 4 timmar per natt möjligtvis. Och som vanligt då man börjat svettas och allt blir fuktigt, så blir det tvärtom ganska snabbt…kallt och rått.

Natten till andra tävlingsdagen, så fick jag ont i halsen. Låg och harklade mig och hoppades innerligt att det inte skulle ställa till med allt för mycket skada/prestationsnedsättning.

Det brukar ju visa sig relativt snabbt, så fort man börjar ventilera kraftigt, då kommer torrheten i halsen.

Men det gick fint och jag var lika stark som dagen innan och även dagen efter.

Jag är mycket nöjd med min egen prestation i Kina, jag tror etapplopp är grejen för mig. Det går fort, jag har bra återhämtning(känns som det i alla fall) då jag upplevde det som att jag blev starkare och starkare för varje dag. Vilket troligast grundar sig på att andra är mer slitna. För i ärlighetens namn, så blir jag blir nog inte starkare med 6 timmars tävlingsfart varje dag.

Sen så var min vad ett orosmoment..ni minns! Jag och Patrik på ”Roslagsnaprapaten” hade gjort allt för att få den i tävlingsdugligt skick. En bristning som förstört hela min löpvår och ifrån februari till april har jag ju knappt tagit ett löpsteg, mest testat lite försiktigt.

Utom då jag sprang Jälla-Storvreta och fick bakslag precis innan avfärd.

Meeeeeeeeeeeen! Det gick dyngfint..inga problem, lite stelt efter första dagen, men sen bättre och bättre, jag tror att vaden är 100% good to go nu.

Samt att löpformen var det inget fel på heller.

-Fn va du springer Jari, det är ju helt sinnessjukt snabbt…tror du är god för 33 på milen.. (kom ifrån John´s  mun, då vi passerat mållinjen varje dag) (u are a machine! sa Simone) (i want your löpsteg/Scott Cole)

Scott Cole som egentligen inte var i Kina för att tävla, utan infiltrera..My name is Cole…Scott Cole..

Ja, jag kände mig i fin form. Det var tyngst att snodda uppför i trappor som ibland kunde ta 20-30 minuter, men så fort jag fick 30 sekunders utförslöpning, så var jag fullt återhämtad och kunde gasa igen, den känslan är fantastisk. Men med lite svagt motlut eller på platten så kunde jag verkligen dra stenhårt, utan att jag själv ”redlinade”

Så jag får verkligen tacka Roslagsnaprapaterna…tack Patrik och Per! Det gick ju fint det här!

Även om jag har god löpform nu, så var jag ännu bättre i februari(innan bristningen) så nu måste jag ta igen förlorad tid och putsa till allt.

Har vilat i tre dagar och det är dags att lägga ur friläge, trampa ned kopplingen och åtminstone lägga i ettans växel.

Så idag blir det ca 2 timmar löpning och möjligtvis lite cykel..paddlingen får vänta lite till, då inflammationen i armen finns kvar.

Nytt nummer av ”Outside” ute…stå inte utan!

Började bläddra och hittade en bild på en multisportare, där det DROGS en parallel till hund och hundägare.

Lika som bär

Plupp (P3:s Sara Kinnberg spontana reaktion då hon såg bilden)

Jari och en attackvessla

Du har väl inte missat att Girot startat…

Sen så är det bara att knalla in på denna sida och anmäla er till årets kanske största multisporthändelse…3 augusti i Öregrund..klicka på länken!

http://båtveckan.se/

Ha en schwajningt bra lördag

Tack för visat intresse!

Jari P

……….vi närmar oss strandkanten där Thule Adventure Team  gjorde landstigning för ca 3 minuter sedan. Det är varmt o solen står högt på himlen, armarna gör ont och en inflammation på höger underarm gör sig påmind då vi med stela kroppar släpar upp båtarna ifrån vattnet, för att sedan påbörja den sista löpningen…sista etappen och sista dagen mot mål.

Vi stannar till vid växlingsplatsen (TA=transition area) kastar av oss flytvästar och allt annat onödigt för denna spurt..innehållandes ca 6 kilometer asfaltlöpning.

Vi börjar springa och jag erbjuder min draglina och börjar snodda…

Efter några minuter så ser vi 4 gula västar…det är Thule! Vi tar in meter för meter….

Jag ökar tempot ytterligare ”kan vi ta in avståndet?” jag känner mig helt missbildat stark och gummilinan bakom mig får nya anhängare.

Det gäller att ta ut sig och undertrycka kroppens begär och långt förbi komfort….

”it´s not about surviving it´s about winning” /Jari

Vi tog aldrig in hela försprånget. När vi närmades oss centrum och målområdet, utan att se Thule inom 2-300 meters avstånd, så sjönk tempot och vi stämplade in 1 minut och ca 20 sekunder efter segrarna Thule Adventure Team… Grattis Thule! Välförtjänt, inget att orda om ”fair and square”

 Jag kuppade under prisutdelningen. Hade med mig en tröja ifrån fjolåret, med en idé om att byta med någon. Men i samspråk med Scott så kom vi fram till att det roligaste vore ju att ge en direkt till tävlingsledaren. Sagt och gjort, under prisutdelningen så pekade jag på honom och vinkade upp han på scen, det blev lyckat.

John nöjd

Jag tänker inte skriva så mycket om alla tävlingsdagar, det skulle bara bli ”den oändliga historien 2” därför hänvisar jag till vår teamsida, där Scott Cole fick agera ”korre” och deklarera dagarnas insats, dag för dag.

http://www.axa-adidas.com/

Men jag gör en resumé över sista dagen och ”strösslar” därefter med lite tankar, åsikter och slutsatser.

Kapitel 1

Sista dagen

Innför sista dagen så var vi ca 15-16 minuter efter ledande Thule i sammanställningen. Bakom oss på 3:e plats, så fanns ”China Geology University” men kändes inte som något hot, då de var över 1 timme efter.

Lite anmärkningsvärt, var att det fanns personer i detta lag som bokstavligen ramlat in över mållinjen dagen innan och fått dropp omedelbart…snacka om bra recovery. IV and u are out! Som Mike brukar säga! Sen är det dopingklassat, eller du får inte ta det under pågående tävling eller under en tour som återhämtning..men men…!

Korsar man mållinjen krypandes på alla fyra dag två och erhåller dropp, så kommer förmodligen inte dag tre bli en ”glass och ballongresa” heller.

Kineserna blir bättre och bättre. Detta var första gången i Kina för mig, så jag står referenslöst med händerna i ”byxfickorna”. Men efter att ha lyssnat på Martin och Per(Thule) John och Scott, så blir de bättre och bättre, det dröjer inte många år till för än de borrar i täten hela tävlingen.

I laget som placerades på tredje plats, så tror jag det var tjejen som representerat Kina under OS maraton eller var det VM? Ja ..hursom svinhög nivå, bra flås, men de klarar inte av att ”knyta” ihop säcken än.

Scott blev intervjuad efter tävlingen..något litet tv-bolag, med tittarsiffror uppåt 10.000.000..eller nått?

Han får frågan..

- Vad kan vi Kineser göra för att bli bättre?

Scott tar upp saker som att tävla mer, träna grenspecifikt, kanske en mindre inhemsk cup? Det kanske de har? Samköra teamet o drilla mer och tänka som ett lag, hjälpa varandra, laget är inte bättre än sin svagaste länk och allt sånt därt.

Jag tror också att dessa bitar är en framgångsfaktor. Men jag skulle också lägga till…tävla utomlands.

Skicka ut deras lag på internationella race, så kommer de se och lära mer. Sen är det framförallt lättare att tävla på sin egen bakgård. Det är som om vi i Sverige just nu i dagsläget, skulle arrangera ett VM som går runt om i skogarna. Då kunde de vara Svenska lag på placeringarna 1-7…det är ju enklare att vara Tarzan i sin egen djungel.

Inför sista dagen, så var det låg aktivitet på uppvärmningen. Förutom oss och Thule, såg jag bara några stycken få som ides försöka få upp pulsen några slag över ”sitta på sten med gamnackepuls”

Vilket de skulle få ångra bittert!(med tanke på dagens start)

Första sträckan var en cykeletapp på ca 50 km, beräknad tid 2,5 timme.

Det började nästan omedelbart med ca 30 minuters klättring..upp,upp,upp…på asfalt, betong(cykelbana) och stig.

Lag efter lag droppade av, tillslut var det bara vi, Thule och det Kinesiska laget som låg 3:a(tror jag?) kvar.

Varför jag hade så usel kontroll på kineserna, var därför att de ledde med ca 100 meter i stigningen och såg ut att gå på full gas (skulle troligen ”brinna” upp) medans vi och Thule ”sakta” eller kontrollerat vispade på, utan att bränna krutet…dagen var lång.

Och mycket riktigt! Så fort vi började klättra i lite mer eländig terräng, så passerades det kinesiska laget i ett huj, nu handlade det bara om Thule och oss..The game is on!

”vinna för dagen”  ”klara av att distansera, ta in försprånget och vinna hela klabbet”…eller bara lyckas hänga på?

Grejen var den att Simone hade meddelat att hon hade diarré kvällen innan och tillståndet var oförändrat innan start. Så trots att vi ville köra hårt, så fanns det en risk att hon kunde gå in i väggen, det behövdes fingertoppskänsla. ”Fingertoppskänsla” är något man lär sig och får efter flera år av tävlingar tillsammans i ett lag(arbetsplats) när man tar in någon ny, helt oprövad, så är det otroligt svårt att veta var denna persons bortre gräns ligger och vilka signaler som sänds ut då ”varningslampan” tänds…”jag går på rött”…eller mer…åt ”DNF” hållet i detta fall.

Men vi rullade på och det kändes ändå som att Simone var på hugget och inte alltför sargad..

Vi fick en lucka till Thule ganska snart i utförskörningarna på en ganska hal stig. Jag (personligen) ville såklart utnyttja detta tillfälle direkt och höja farten, särskilt då det blev mer asfaltkörning och inte ge Thule slipstreamfördel med cruisecontrol.

Men vi höll på ”hanen” ett tag till, Thule gnetade sig ikapp och lade sig bakom.

”Thule Adventure Team” är regerande Världsmästare.…man får inte så många chanser att utnyttja, men vi hade en plan och höll fast vid den.

Cyklingen fortskred med mestadels lättcyklat underlag som grusväg eller asfalt, men var friskt kuperad.

Jag fick känslan av att Thule inte var riktigt 100% iga. Mindre luckor uppstod titt som tätt och jag ville lägga i 6:ans växel, men fick lägga band på mig själv…stick to the plan.

Men i en av de sista klättringarna så var det tydligt. Jag vänder mig om och ser att någon i Thule har lagt sin hand på någons rygg, för att bistå med lite fart….de har problem!

I de efterkommande utförskörningarna så börjar vi trycka på och ökar luckan

Kommer in till TA med ca 30 sekunders ledning..nu firning ifrån bron, flytvästsimning i brunt vatten ca 6-7 minuter, sedan bike and run 18 km??

Det var på bike and run sträckan vi skulle försöka köra hårt och det gjorde vi.

Vi utökade ledningen till ca 8 minuter under denna delsträcka. (bike and run= 2 cyklar, 2 springer, man får växla hur man vill, men inte vara mer än en person på varje hoj)

Nu återstod endast 2 timmars paddling och en kort löpning in mot mål….

Jag trodde där och då att vi fixat etappsegern. Ingen i laget var direkt hängig eller hade ont så att det skulle begränsa så pass mycket.

Däremot såg totalsegermöjligheterna mycket skrala ut.

Vi klättrar i de små gula båtarna och börjar mata oss framåt. Men det dröjer inte länge förrän det går käpprätt…¤%#”!!!  Då vi har paddlat tidigare, så har det nästan hela tiden legat en stor båt med och filmat. Samma scenario nu…stor båt, full med kamerateam. Älven/floden vi paddlar på delade upp sig och båten drar till vänster, vi styr åt samma håll…..vilket visade sig efter ca 3-4 minuter, vara fel HÅLL!!!

Bara vända och paddla tillbaka.

Vi kommer rätt och ser att Thule är nu mindre än 2 minuter bakom.

Det dröjer ett tag, men tillslut så glider de förbi ”j##la Thule” tänker jag utan den minsta missunnsamhet och samtidigt som jag beundrar hur kompletta de är.

Inför denna sista paddling så körde jag ihop med Simone, medans John och Scott satt ihop. Det var en ganska bra combo och jag tror det var den snabbaste lagkonstellationen.

Fortsättning, se inledning…

Jacky i Thule höll ett öga på AXA-adidas…

Kapitel 2

Kina

Miljöer och natur får man uppleva i denna sport..multisport/adventure racing

Jag har fina minnesbilder ifrån vattnen, bergen och skogarna kring Orcas Island i nordvästra delen av USA(Primal Quest 2004).

Minns ett ögonblick då jag/vi tog en paus i de Brasilianska djunglerna mitt i natten. Det hade vräkt ned regn, men slutade tvärt och jag satt där med arslet i leran och kikade upp mot stjärnhimlen genom lövverken( Ecomotion 2011)

När jag stod på någon topp runt Mt Blanc massivet, med 1000 meter ned på varje sida och såg solen gå ned vid horisonten och rödfärgade hela utsikten(Salomon X-adventure 2003)

Nya Zeeland (Coast to Coast 2011)

Canyoneringarna och firningarna genom vattenfallen på Mauritzius (1999) kommer inte ihåg namnet?

Eller varför inte någon av alla turer kring och på Kebnekaise…(Bla..T.E.O 1998-99)

Så tror jag att det jag upplevde i Kina var bland det coolaste miljöer jag träffat på.

Det var precis som jag föreställt mig, eller rättare sagt den bild jag hade och ville så gärna uppleva.

Cyklingen var grym och löpningen gick i vacker skog, genom vatten, på broar, uppför trappor (ja precis som ni kan tänka er i en Kung-Fu rulle, där Van Damme får gå upp och ned för ändlösa trappor och bära ett vattenok på sina axlar)

Frukost innan start första dagen

Paddlingen var mestadels förlagd på brunt flodvatten(vilket inte var så särskilt spännande) fast kryddades upp med vacker omgivning även där. Men en av höjdpunkterna var nog under en av paddelsträckorna, då det blev lite forspaddling genom ett trångt bergsmassiv..helt sickt najs!

Kapitel 3

Maten

Under tiden som vi var i Kina så åt vi ingenting av deras mat, med undantag av sista kvällen, då var det fritt fram att få prova. Varför? Magsjuka är ingen hit att tävla med och brukar inträffa med ganska hög frekvens under dessa race(bland oss européer) Därför käkade vi endas mat som vi tagit med ifrån Sverige, vilket var frystorkat. Men fyllde även på kolhydratlagren med en rejäl portion snask under kvällarna.

Matkupongerna förblev oanvända

Foto:Jari (ok kass bild! men cmon! mobilkameran under skenet av en rislampa)

Kapitel 4

Oakley Jawbone

Jag hade skaffat ett par nya Jawbone innan Kina. Under en cykeletapp, så hade jag dem sittandes på hjälmen och skulle sätta på mig dem i farten, tar tag i en av skalmarna och lyckas knäcka den. Får ett mindre dampanfall, då jag inte hittar något ställe att lägga dem på och det fanns ingen tid att stanna och lösa..jag menar det är mitt i racet, så jag får kasta bort dem…”#¤#”!!!!

John vill ”glädja” mig sista dagen, genom att berätta att även han sumpade sina Jawbone, när vi fick repellera ned i vattnet och simma…Grattis Kina, två Oakley Jawbone rikare, eller 1,5 i alla fall.

Det var inte bara glajjorna som blev tilltuffsade..jag fick lite cuts här och där..

Ok….jag får dra i handbromsen här!

Ligger i soffan och knappar

 Kom hem igår ikväll och blev upphämtad av Kenny på Arlanda..tackar för det!

Idag har jag bara slöat, tvättat kläder och snart ska jag dra iväg och jobba…vardagen är igång igen.

Har mer att skriva om angående den mycket intensiva svängen till Kina, men det får bli imorgon.

Alla bilder är tagna utav Andreas Strand som var med oss hela tiden. Det trista är att det tas ett gäng bilder på oss men ingen på honom, den enda jag kunde vaska fram var en Go-Pro shot ifrån flygresan till Kina

Tack för alla bilder Zlatan!

www.andreasstrand.se

Tack för visat intresse!

Jari P

Jag själv har precis kommit ”tillbaka” ifrån en längre meditation….

I måndags så bälgade jag i mig 2 liter Kinesiskt te, bröt ned min kropp i en lotusställning, kopplade bort omvärlden och öppnade dörren till mitt inre……

Medans ”jag” befann mig i Kina för att nöta och repetera pareringar och förbättra mitt inre perifera seende och fokus..så har mitt omedvetna ”jag” uträttat en hel del här på hemmaplan.

Snurrade på stan idag och råkade på Karl Börjesson..han ska med en polare sätta nytt rekord i att cykla ifrån Riksgränsen till Smygehuk…tror jag det va?..men just där och då, så cyklade han bud som alltid när jag träffar på honom.

 Hämtat ut Powerbar prylar hos ”Powerbar”

Skaffat nya dosor Adidas adizero Hagio..sänkte mitt milpers med 2 minuter på stubben…fiktivt alltså!

Har dragit ned på träningen en hel del, bara för att toppa formen, men även för att spara min ”syltvad” Börjar ledsna helt och hållet på den rackarn nu! Det började med en liten bristning i …när var det? typ..februari och blev en hel Dallas följetong.

Jag kan springa och cykla bra..bevisligen, men är fortfarande inte 100%, vilket är mäkta irriterande, eftersom jag kunde vara ännu bättre…

Detta race i Kina är kanske min viktigaste tävling för året och jag vill verkligen leverera och bidra till laget med all kraft jag är kapabel till.

Har under senaste veckan fått 5 akupunkturbehandlingar och 5 massagebehandlingar av Patrik på ”Roslagsnaprapaten” i Östhammar. Jag har fasen gjort allt jag kan och Patrik med, för att det ska bli ”full gas” i Asien.

Jag har alltid trott att akupunkturnålar sitter strax innanför huden..vilket var helt fel, då jag för första gången fick sitta på en stol och kunde se förfarandet då nålarna trycktes in ca 3 cm…

Behöver du hjälp med massage och skador kontakta ”Roslagsnaprapaten” istället för detta place….

Jag vet inte….? några i min omgivning tror att jag ställer för höga krav på mig själv och är av övertygelsen att ”problemet” inte skall vara nått problem…

Den som lever får se…..

Idag blev det ett paddelpass på 60 min (uppvärmning, 4*8 minuter A2..sen nedpaddling) Tack! Danny Hallmén! Det börjar gå fortare, jag tänker på isättningsarmen konstant och allt annat därtill.

Igår blev det 60 min löpning, fart någonstans mellan A1-A2

Tisdagen innehöll endast 40 min löpning.

Som ni ser, så har jag inte tränat ihjäl mig dagarna kring Valborg, men som sagt, race snart!!

Den ”omedvetne”Jari har även fixat, köpt och packat utrustning. Det är alltid en hel del att pilla med innan tävling och särskilt då den går på andra sidan jorden(ungefär)

Ett av de större projekten har varit att skaffa nya Schwalbe Nobby Nic 29” 2*2,25 tubless ready/snakeskin… Köpte ett par däck till första cuptävlingen i Omberg, men såg sedan att det inte var snakeskin (skydd) i däcken, vilket kan vara ganska nice, för att slippa ”skärsår”  Så det vara bara att hala upp 1400 nya riksdaler, så att min däckpark blev 2 stycken rikare.

Sedan så har jag använt ”Stans no tubes” kit för att just kunna använda just det..no tubes alltså!

Tänkte först filma och dokumentera hela detta händelseförlopp, med att bygga om hjulet, sätta på ett nytt tublessdäck (vilket kan få den mentalt starkaste att bryta ihop) fylla med ”Stans” antipunkterings gucka och sedan….The grande finale! Pumpa upp däcket med en fotpump, utan att hela ”proppskåpet” ryker…(för den ovetandes, så kan det vara i princip omöjligt att fylla ett slanglöst däck med luft, utan hjälp utav en luftkompressor, eftersom det pyser ur mer luft än du orkar/hinner få i…tills det sätter sig)

Nu med facit i hand, så skulle nog detta ofilmade material ha bidragit till att ett och annat smilband hade sträckts på.

Men nu sitter däcken på och håller luft som en fridykande Jacques Mayol…..Liiiike a glove!!!

Imorrn flyger vi!

Jag, John, Scott och Andreas(fotograf)

I Kina så möter vi vår 4:e lagmedlem Simone Maier. Hon ersätter vår Caroline Holmqvist,som kämpar på och rehabbar sitt korsband). Simone är en tyska som är professionell triathlet, men som nu bor på Nya Zeeland.

Hennes blogg!

http://simonemaier.wordpress.com/

That´s all folks!

Mer så här blir det inte!

Eftersom jag inte har någon aning om hur pass tillgängligt internet är på plats, samt hur mycket som censuren stryper, så kan jag inte lova något mer på denna sida förrän jag kommer hem igen.

Men på dessa sidor kommer det förmodligen uppdateras så gott det går…ni är välkomna att hänga här istället!

http://www.axa-adidas.com/

www.andreasstrand.se

Lite bilder ifrån området vi skall springa,cykla och paddla i…Tack för visat intresse!

Jari P

Ok…detta händer idag!

Nu in med inlägget, sen till Kinesiska ambassaden för att hämta ut visum åt mig, John och Andreas.

Därefter mot Östhammar för ytterligare ett besök hos ”Roslagsnaprapaten”..erna..Patrik  och Per, för mer akupunktur och ryggknäck. Dessa herrar har hjälpt mig i typ hela min ”karriär” började få behandling redan 1998, först för löparknä, men sen så rullade det på med ”ont i ryggen trassel” efter att jag ouppvärmd skulle visa eleverna hur man dunkar i basket….det skulle jag aldrig ha gjort och fick se ut som en combo utav en ostkrok och Quasimodo i några veckor. 

Trots att jag kört på, så kändes det fortfarande lite onaturligt i vaden och jag ville kolla upp det en gång för alla. Det visade sig först och främst att jag INTE haft någon ”gubbvad” utan ett litet muskelstråk högre upp i Gastrocnemius(mellan muskelbuntarna) som har krampat och fick tillslut kapitulera efter några instuckna nålar…YES!!

Efter Östhammar, så blir det träning…planerat är löpning och paddling.

Har haft jordens skavsår mellan ryggen och arslet, sedan cuptävlingen. Eftersom det var skrala förberedelser, så hann jag såklart inte med att modifiera och anpassa kläderna för race. Jag lyckas ofta få en tvättlapp som sitter styggt och skapar ordentlig oreda, just på den platsen, eftersom man roterar i sittbrunnen, vilket inträffade där och då. Sen så spädde jag på ”krigsskadan” ytterligare, eftersom det blev paddling någon dag efter, så nu har jag gått med ”Compeed” i röven typ…

Träning igår lördag 4,5 timmar cykel(effektiv tid) aldrig något annat! Med Johan och John…shit vilken härlig dag!!

Lätt inspirerad film..av något jag såg nyligen..inte lika skillade men hade förmodligen lika skoj!

träning fredag 4,5 timmar cykel

träning torsdag 4 timmar cykel

Johan o John i Nackareservatet

Johan

John

I lördags så hade Andreas och AnnCatrine inflyttning/födelsedags/sommar kick off/länge sen vi sågs fest….

Grillen framrullad (BÄrrtssen framtagen…uttalas på ”Ove Solsidan” vis) 

Andreas aka Tony Montana

Jaken och Emil

Jimmy och Mackie

Genomförde särskild tillsyn på min gamla trotjänare nu i dagarna…den skall säljas!

Storlek M
Scott Scale Premium 2011 Säljes!!!! För 23.000 kr så har du fetaste cykeln som håller OS/VM klass!! Eller om du bara ska flasha med matkassar på styret ifrån ICA..det är upp till dig! Allt fräscht och servat…(ny ram, då den andra reklamerades)ingen prutmån, men lite extra tillbehör kan ingå. Däcksparkare undanbedes! för latmasken som inte orkar leta själv så finns specen här

Cykeln är använd..vet inte hur långt den rullat,med underhållen och inget som behöver bytas ut eller åtgärdas..tävlingsklar!

http://mountain-bikes.findthebest.com/l/222/2011-Scott-Scale-Premium

Pris: 23000 :-

Ha en grym Valborg…

Tack för visat intresse!

Jari P

Är en fråga som kan dyka upp någon gång då och då, du har förmodligen försökt ta ställning själv vid tillfälle….

Jag kan inte svara på den..vet inte vilken som är den BÄSTA film jag sett.

Är det baserat på den subjektiva filmupplevelsen, eller har man låtit den objektiva sidan få äganderätten till en åsikt som är förkastlig?

Vad grundar man det på?

Är det den film man sett flest antal gånger….i mitt fall troligen ”Point Break” ”Star Wars” ”Dum dummare”  ”Ivanhoe” (eftersom den går varje år och fungerar som ett ultraviolettljus för en fluga….mååååste seeee)

Eller är det den som gav starkast intryck första gången i biosalongen eller i soffan hemmavid….då skulle ”Terminator 2” ”Matrix” ”Sagan om Ringen” ”Jurassic Park” ”Aliens”  ligga högt upp på listan..

(När jag såg T2 1991 på bio så vart jag helt tagen av 3D animationerna. Filmen är en milstolpe i 3D animeringens historia och plogade för allt efterkommande.  1993 så skruvade Jurassic park upp nivån ytterligare)

Ja kanske…?

Ingen av dessa ovanstående rullar är ju några intellektuella avkommor..jag menar det är ju inte direkt några europeiska independent filmer om någon trasigt familj i Ungern, där de har problem med skorstenen för att en stork bygger bo på den och alla drabbas utav sotlunga. Nix… det är alltifrån kiss och bajshumor till att skjuta bly kaskader med ”Titanic” budgetar.

Fast å andra sidan, så brukar jag lägga fram att utan interpersonell, intrapersonell och andlig/ existentiell intelligens, så finner man dem föga roande…fast jag brukar inte säga så, utan det låter mer så här –man måste ju leva sig in..

Eller är det en film som du kan gå i dagar och tänka på, bara för att du kommer på nya vinklar och detaljer som uppenbaras långt efteråt, när den högra hjärnhalvan har skickat över till den vänstra för sortering.

Filmer som ”Inception” ”Sixth sense” ”Eyes wide shut” “The butterfly effect”

Eller någon helt sick spännande….”Seven” ”Jägarna” ”Silence of the lambs”

Kanske är den bästa filmen man sett en feel-good rulle..då skulle jag ha ”Forrest Gump” som etta! kanske en Hugh Grantare eller ”Smala Sussi” ”Jerry Maguire”….

Kan en skräck/rysare vara den bästa?? Föga troligt….för någon kanske , men inte hos mig, i så fall något som ” The Orphanage”  ”The shining” ” What Lies Beneath”

Hmmmm…Nää ska inte dra detta i långbänk…nu till skott!

För mig är den bästa filmen/filmerna ett verk som innehåller allt ovanstående, plus att den är estetiskt tilltalande i språk, kostym och sceneri..

Men framförallt något som påverkar mig och påminner eller öppnar mina sinnen.

Har den gjorts ännu ???……Tyvärr inte!

Men några som ligger i vinnarhålet är ”a clockwork orange” ” Schindlers list” och ”Waterworld” ok…..den sista var ett fullblodsskämt!

Men helt ärligt..många häcklar ”Waterworld” jag ser ”DJUPET”. Fast grejen var att jag såg den första gången vid helt rätt tillfälle…dagen efter en ”holmgång”  en regning söndag i Östhammar. En hjärncell var aktiv och det var det enda som krävdes för att få en retarderad 20 åring att bli tillfredsställd.

 Näää! har inte tid med detta…nu skall jag gå och käka trolldeg…..

 Tack för visat intresse!

Jari P

Först förbi ”Maskin och verktyg” för att hitta ett gäng småskruv till min framgaffel, så att jag ÄNTLIGEN kan nyttja dess fulla kapacitet, med lockout

Sedan så åkte jag ut mot Jälla för ett kärt återbesök på gammal träningsmark…mitt löpstegs ”Graceland” Tror denna stig har trimmat mina skills att springa tekniskt.

Jälla-Storvreta t/r ca 13-14 km vandringsled

Hade länge ett rekord som löd 1 timme 10 min, 10 sekunder. Som referens så sprang jag en 2,5 km lång elljusspårslinga på ca 8 min 30 sekunder, på den tiden. 2002-2003 någongång…?

Sen så lyckades jag kapa tiden till 1 timme 5 minuter och x antal sekunder?? 2010= Det året jag gjorde min comback. Kom ihåg att jag körde full gas och banan var lite torrare än idag och jag kunde gå rakare väg på flera avsnitt.

Idag ville jag släppa tyglarna och låta löpbenen få känna på lite. Har egentligen inte sprungit riktigt fort på väldigt länge, med anledning utav bristningen ”gubbvaden”

På Fuerteventura blev det aldrig något moment där jag maxade och under tävlingen i helgen så fanns det inget tillfälle att ösa på mer än att det var viktigare att hitta kontrollerna (och det gick ju sådär vill jag minnas)

Så jag startade klockan och öste på…

Men kände omedelbart att benen inte var 100 % återhämtade efter cuptävlingen, eftersom jag fick slita för att pressa upp pulsen. Jag låg ca 10 slag under det normala, men pinnade på hyggligt i alla fall, fick jag känslan av.

Jag sprang ganska kontrollerat och trots att det var mycket vatten o lera och det blev en hel del kringelkrok, så satte jag nytt rekord vid vändpunkten i Storvreta..32 min 30 sek typ. Jag tyckte det räckte så och drog av på farten ganska rejält och sprang ledigt tillbaka och landade i Jälla med en totaltid på 1 timme och 6 min 20 sekunder.

Mycket bra besked! Kände mig tillfreds med resultatet och syftet med denna sväng gav full utdelning.

Ett klipp ifrån leden mellan Jälla-Storvreta

Efter löpsvängen så styrde jag hem till Sollentuna via en SHELL mack för en mugg Jawa.

Kassörskan undrade om jag varit i slagsmål, då hon såg ett ofräscht nylle hala upp deg..

Scott Cole Mr 100%  Igår morse kom Scott och Simon förbi för att köra ett paddelpass ihop. Scott Cole är ett unikum..jag känner ingen som schemalägger sin tid som denna man…Jo! möjligtvis Mikael Mattsson. Men lite kort…här fick de vänta på mig i ca 5 min, eftersom jag var och stödhandlade lite frulle. När jag kommer hem, så har Scott riggat tvättstuga och står och arbetar…ingen tid till spillo! När vi sen äter frulle så erbjuder jag Scott en stol att sitta på, alternativt i soffan(det är ju skönt att äta frukost i lugn och ro..eller?)

-Näää…ja sitter gärna på golvet, för då kan jag strecha samtidigt…

-Så klart! Mr 100%

Igår fick jag svänga förbi Kinesiska ambassaden för att komplettera med färgkort, de svartvita jag skickat dög inte.. Men de behövde bara ett, så nu har jag tre över…någon som vill byta småfoton?

För ca 600 år sedan så var det Kinesiska muren som skulle passeras för att komma in i landet…men vette tusan om inte dagens ”mur” är både högre och längre…men framförallt mer välbevakad???

Hursom…jag har börjat förbereda mig för Kina och alla som är någorlunda orienterade vet att det är The Kung Fu land. Här får man aldrig visa sig svag och det gäller att ha en block för varje attack…fysiskt som mentalt och verbalt.

Jag bjöd på en liten aperitif i Omberg och som av en händelse också hamnade på film..

Gå in på http://youngmultisporters.blogspot.se/ scrolla ned och kika på ”Dagens ninja”

Du lyfter på ögonbrynet du…men det här är ingen ovanlig syn i Kina….

Tack för visat intresse!

Jari P

Coolt filmad , skön musik och skillade cyklister…..

Så…vad väntar du på!? Stämpla ut ifrån kontoret…rassla ned till den lokala cykelhandlaren, köp en dirt, proletärgräv en grop, bygg ett hopp och snickra en ”North shore” i tallarna runt ditt bostadsområde

Simon Niemi UNDER vattenfyspasset

Foto:Andreas Strand

Hej Hej!…Mitt namn är Tony Rickarsson…bla bla………upp klockan tre på
morgonen, sedan 20 mil i bussen, färjan över, ny tävling, England, 30 heat,
vurpa, bacon, röntgen, gipsa bägge armarna, färjan över, ny tävling, Polen
och bajamaja i Krakow. Nejdå (kort paus)….. Nejdå, jag är inte bitter.

Innan årets första cuptävling som gick i Omberg ”OMMA” så passerade Robert Gustafssons sketch av Tony Rickarsson genom hjärnbarken…så här såg min/vår uppladdning ut…

11 dagars träningsläger a 40 träningstimmar…

Natten mellan torsdag och fredag…sov på golvet i John och Scotts rum, då Erik var en förkylningszombie och jag var livrädd att dela rum= sov dåligt

Upp 06.30..packa det sista, till frukost, lasta in i bussen, cyklar och annan utrustning upp på ett annat flak, mot flygplatsen.

Checka in allt, borda planet..flyg mot Sverige..landa 19.30.

Attackerad av snöblandat regn(ångest)….jag och John sticker direkt bort till långtidsparkeringen för att hämta upp två lagbilar, medans de andra får kollekta vårt baggage på bandet. Montera om kajakhållare och flytta runt surfskis, så att rätt båtar åker åt ätt håll( då alla inte skulle tävla) förfrysa fingrarna, stoppa ned handen i byxan..värma värma 20 sekunder..fortsätta banka på kajakhållaren som sitter som åtdragen med ”rörtång” mission complete…tilllbaka till Arlanda..hämta upp min + 7-8 andras packning för 2 veckors läger, samt tävlingsutrustning. Ned till Bagport för att plocka upp nya tävlingsstället, samt en skruv som jag måste ha till min framgaffel för att kunna låsa den. Tillbaka till bilen..lasta i det sista..tittar på klockan 20.30.

Nya tävlingströjan

Jag, Scott, Andreas och Frida i ena bilen. Simon, Nisse, Dala och Erik i den andra..

Förbi Sollentuna (hem) hämta upp ett par varmare paddelhandskar, lämna av lite överflödig packning..mot Edsbergs centrum..ta ut pengar, in på Pizzerian hämta upp två förbeställda Pizzor..in i bilen gluffs gluffs..mot Statoil vid Järva krog, möta upp Göran(Young multisporters) får två kanadensarpaddlar som ska levereras till Omberg, samt 4 nya däck och slangar som han har köpt åt oss(tack Göran) utväxlar pengar och materiel…in i bilen dunkar E4:an söder…

utrustningsfix i bilen..för att spara tid

Foto:Andreas Strand

Landar i Omberg och tar in på ett Hotell..klockan ca 01.00..

Släpar in all packning, sliter upp cykeln ur kartongen för att börja montera ihop, byta däck..fixa med gaffeln, blanda sportdryck, gå igenom vilka tävlingskläder som skall sitta på(hur blir vädret?)lyckas inte fixa gaffeln..saknar en passande insexnyckel… borstar tänderna, hoppar i säng klockan 03.00..ställer klockan på 05.30.

Kan inte somna..för uppe i varv..men tappar medvetandet runt 03.30..

2 timmar senare…Buzz..Buzzzz…Buzzzzzzzzzzzzzz

Upp, på med tävlingsställ, släpa bort allt till bilen, fixa fram en insexnyckel till min framgaffel, får tag i en, börjar mecka, men får inte till det ”#¤#”!!!!!!!!! total härdsmältan och frustration..jag får tävla med en konstant gungande gaffel, då det inte fungerar att montera fast vajern ifrån remoten(lockouten).  

Alla väntar på mig… lastar cykeln i släpet, mot cykeldroppen, lämnar alla cyklar, vidare till TC (startplats) hämta upp kartor, jag åker till kajakdroppen och lämnar av båtar och annan nödvändig utrustning, Scott går igenom banan och ”färdväg” , lämnar av prylar på vår växlingsruta, tävlingsgenomgång, toabesök, mot start, värmer upp i ca 5 minuter, släpper ut luft, trycker på ventilen…lite för länge..hmm skit! Blir lite för mjukt däck…nån som har en pump? Speakern ”1 min kvar till start” …skit i pumpen..jag får köra, ställer mig i starfållan..30 sekunder kvar..vart är Scott Cole? Han kommer, 10 sekunder kvar..

Vi lägger i friläge här och drar i p-bromsen. En kort reflektion över mitt egentliga tillstånd….

Fram tills nu, så har det varit så mycket att fixa, lösa, resa…etc etc,  att det är fullständigt tomt i den mentala energitanken…Jag har inte ens lyckats få racepepp, är lika taggad som en kattunge och en flaska ljummen mjölk.

Men på startlinjen med 10 sekunder kvar, så växer hornen och jag lyckas hitta tävlingsväxeln.

5,4,3,2,1….köööör!

Första sträckan ca 2 timmar cykel

Börjar direkt med en klättring på ca 150 höjdmeter

Lägger mig bakom Emil ifrån FJS och håller hjulet hela vägen upp, AXA-adidas och FJS stämplar först uppe på toppen och drar vidare åt samma håll. Nu blir det en lite smålerig utförskörning några minuter och vi håller ihop..

Men ganska snart så har båda lagen stressat fram varandra (min teori) till att göra en monumental orienteringsbom… vilket renderar i att vi nu nästan ligger sist i fältet…..”Suck!”

Dags för den ”stora” upphämtningen..

FJS och vi håller ihop och avancerar i fältet, lag för lag passeras…

Efter ca 45-50 minuter, så är det bara 3 lag kvar att skala ned…

Foto:Andreas Strand

Men stigcyklingen är slut (där vi enligt sekundanterna, tog in massor av tid) och nu var det nästan bara vägcykling kvar.

 Samarbetet fortsätter och vi tar in på framförvarande lag ganska snabbt och är tillslut uppe i ledning…återigen.

Jag är lite irriterad över att jag inte kan stelställa min gaffel (hade ju varit nice nu på landsvägscyklingen)

Vi kommer förbi en bondgård och det är koblajjor överallt..…jag ligger på Emils hjul som drar stenhårt och som under några sekunder blir en riktig dyngspridare…Emil vänder sig om och säger något med glimten i ögat, då jag sitter där med dynga i ansikte. Jag hörde inte riktigt vad det var, men har man sprungit Kustjägarnas ”Tarzanbana”  på Korsö innehållandes ”bajsgropen” så är nötkreaturavföring ren ansiktslotion.

FJS och vi växlar tillsammans

Nu en kort löpning och sen ca 1 tim 20 min paddling.

Vi gör en lite snabbare växling och får en lucka på ca 20 sekunder.

Löpningen går inte särskilt fort, men benen känns sådär, så vi klarar inte av att skruva upp tempot särskilt mycket.

Avståndet ned till båtarna är i princip oförändrat.

Sticker ut på vattnet först och drar iväg mot kontroll 1 för denna etapp.

Jag upplever omedelbart att det kommer att bli tungt att paddla. Det är första gången jag har på mig det nya tävlingsstället och känner att det nästan stasar över axlarna. Eftersom tröjorna är ganska tighta + att jag har två stycken på mig, så blir det som att paddla i en våtdräkt(om du nu har erfarit det?)

Vi ser en boj med kontroll…men enligt kartan så ska den ligga betydligt längre in i viken???

Vi fortsätter paddla längre in…men tillslut så går det inte att ta sig fram, eftersom vassen ligger i flera lager på vattnet.

Scott kliver ur båten och sjunker ned med hakan till vattenytan…

Jari…we must go in here!!

Jag får också hoppa ur såklart, mäkta osugen på att bada, men någon annan lösning finns inte..

Vi drar oss fram i vattnet och mot land..

Jag hör då FJS komma utifrån på vattnet och ser att de är på väg rakt mot oss…men vänder sedan om och stämplar på bojen som ligger strax utanför viken som vi  ”simmar” i ”hmmm..var det den ialf??”

Eftersom paddlingen är gafflad(kontrollerna tas olika) så kunde man inte vara säker på att deras stämpling var rätt för oss..

Scott springer i land och rekar, kommer tillbaka efter någon minut och har insett att något är fel och det finns ingen kontroll. Vi klaffsar ut i vattnet igen och vänder på våra surfskis, stämplar på bojen som vi passerade vid ingången av viken och kör vidare resten av banan..

När Scott letade kontrollen, så passade jag på att ta av en av tröjorna jag hade på mig, vilket skapade mer rörelsefrihet och paddlingen kändes nu mycket bättre.

Foto:Andreas Strand

Vi kommer upp till växlingen som delad trea med Polarpuls..ca 10 min upp till FJS och lite mindre till Silva, som nu hade passerat oss.

Under de kommande 45 minuterna fotorientering, som jag tycker såg ganska svår ut, så håller vi ryggen på Uffe och Jonathan (Polarpuls)

Scott försöker ta lite egna beslut och vägval, men efter att vi fått springa kortare omvägar, så hamnar vi bak i kölvattnet gång på gång och följer Polar in mot växling.

Nu en kort cykel på ca 3 min och sen en stadsorientering på ca 20 min, cykling tillbaka och tillika mål.

Vi får en liten lucka till Uffe och Jonathan och drar ut först på stadsorienteringen..får baktider om att Silva är inom räckhåll..”kanske en andra plast då”  Löpningen går segt, vi springer inte särskilt fort, men håller avståndet till Polar..

Men sen så kommer dagens tredje bom och i helt fel läge(om det nu finns något rätt läge?) Polar försvinner och vi är LOST på kartan…”#¤#”!!!!

Bara att backa tillbaka till föregående kontroll och komma på rätt spår igen…

Luften gick väl ur oss här, men lyckas lösa stadsorienterings”pusslet” tillslut och kommer tillbaka till cyklarna.

Nu var det bara ca 3 min cykel till målområdet, sedan så skulle alla lag genomföra en militär hinderbana i miniformat…..innan mållinjen kunde passeras.

Vår enda chans till seger nu var att alla framförvarande lag hade på något orimligt vis fått margarin under sulorna, erhållit ett akut balansfel i innerörat och ”fastnat” på balanshindret på hinderbanan och stod där och loopade om och om igen.

En liten strimma hopp fanns….”so there is a chance”

Men så var inte fallet och vi får ta oss igenom hinderbanan helt allena och kliver över mållinjen som 4:e lag…

Hinderbanan

Foto:Andreas Strand

Men det visade sig sedan att vi var diskade…

Den där kontrollen, då vi badade och frös som hundar…den var helt fel…”all for nothing”…som jag brukar säga!

Epilog:

Ja då var säsongen igång!….jag kan tycka att den startar lite väl tidigt..multisportsäsongen är ganska lång enligt mig.

Att tävla multisport i Sverige är hårt på flera vis, men framförallt att nivån är hög. Det går inte att bara ställa in skorna och tro att man skall åka hem med segrar i ett sprakande godisregn..….allt måste klaffa.

Nu blev förberedelserna alldeles för skrala, det är väl det enda jag kan skylla på. Var mentalt tomt i tanken redan innan start och viss utrustning som icke hunnit utprövas eller optimeras. Däremot fysiskt så var jag nog så bra jag kunde vara för stunden just där och då. Men jag är och var långt ifrån toppad..det kände jag med säkerhet. Efter ett ganska hårt träningsläger med många timmar, samt plojtävling(men ändå full fart) i onsdags och träning i torsdags, så finns det gott om sparkapital att ta utav.

Men jag säger så här ja….även om det slutade i moll, så var det ändå ett riktigt bra pass på fem timmar…det tar vi med oss…Yes!

Roligare på hemresan, då Frida upptäcker ett fult tryne på alla affischer ut efter vägen

Foto:Andreas Strand

Stort grattis till FJS som satte den första flaggan för året och tackar för ett fint samarbete på cykelsträckan.

FJS vinnare i Herr, Mix och nästan dam

Jag har precis skickat iväg min visumansökan till Kinesiska ambassaden och om några dagar så bär det av mot tävling i Kina. Idag och igår har det varit softar VM hemma hos mig..med lösgodis, glass, chokladsås och lite filmtajm. Imorgon är ”sötebrödsdagarna” förbi och träningen kickar igång igen. Tanken är att köra alla discipliner varje dag och hinna med ett ordentligt intervall och styrkeblock innan avresa.

Jag vill även passa på att tacka alla som var med på Playitaslägret. Eftersom jag och John försvann på Arlanda, så blev det inget tack och hej! Men jag hade  i alla fall schwajningt trevligt.

Bilder ifrån sista dagen tillsammans

Nisse kör Etanol på sista passet

Backman är inne på samma linje och helt plötsligt så är det inte sportdryck i flaskhållarn..

Mikael

Simon

Jag och Scott lapar sol sista dagen

Visa ärret..visa ärret!

 Lite sköna bilder ifrån tävlingen här nere

Pimpelfiskdansen Mike och Sharky

Foto:Andreas Strand

Jimmy,Sharky och John

Foto:Andreas Strand

Tack för visat intresse!

Jari P

Fler bilder ifrån Playitas och tävlingen hittar du/ni på vår hemsida

http://www.axa-adidas.com/

Foto:Andreas Strand

Under lägret så kom det fram att det finns intresse om fler filmtips på denna blogg, jag lyssnade och tar fasta på det.

Här kommer ett tips..vet inte om den gick på bioduken i Sverige, men är helt klart en skön rulle.

”Fracture” ifrån 2007 med Anthony Hopkins och Ryan Gosling i huvudrollerna. En spännande thriller i katt och råttaleks anda. Jag säger så här ja…den gör inte bort sig en regning söndag i soffan.

yippee ki yay….

Helena och Mike lottar lagen

Dagarna rullar på med träning och föredrag

Mike och Niemi höll i gymgenomgången..

AXA Jennie håller ”matlåda”

John aka ”Bicycle repairman” visar hur man håller sin cykel i trim

Jag springer i en tunnel..

foto:Andreas Strand

 Tack för visat intresse!

Jari P