Om Jari

Kul att just du kommer in och läser om en grå liten vardagsmus som mig.

Jari Palonen 36 år

Så! Vad kan jag bistå med i textväg då? Kanske det mesta mellan en satellit och en djuphavsgrav, men den röda tråden i denna blogg, är min strävan efter att komma tillbaka till toppskiktet i multisport Sverige.( Detta mål uppnåddes under 2011 och nu höjs kornsiktet inför 2012, målet är att vinna Åre Extreme Challenge, the journey goes on….)

Jag var med i begynnelsen då multisporten växte fram, hade några goda år i laget Team Silva, men sedan tog skadorna över och fick inte en ärlig chans att göra mig själv rättvisa. Käppen i hjulet var en axelskada som jag opererade två gånger och efter andra ingreppet blev jag stelopererad och till viss del invalid, så jag började spela golf istället. Stod och slog bollar 4-5 timmar om dagen, käkade varmkorv och drack kaffe och tyckte livet var toppen.

2005 så kom vändningen, blev uppringd av en vän som ville bli först med bedriften att genomföra en Svensk klassiker under 24 timmar. Fick frågan ifall jag ville hänga på, funderade en stund, eftersom jag aldrig hade stått på ett par rullskidor och visste inte om simningen skulle fungera med en stel axel och jag hade bara 1 månad att träna på. Men jag kastade in golfklubborna i bakluckan och där har de legat sedan dess.
Började få upp farten igen och deltog i Adventure Race VM 2006 som gick på hemmaplan Norge-Sverige. Jag satte ihop ett lag och vi tävlade under namnet ”Kusjägarna adventure team” Kustjägarna stöttade oss och min koppling till förbandet är en utbildning som attackdykare.

 När det var ca 2 timmar kvar av tävlingen och vi ligger 9:a, så somnar en av lagmedlemmarna på cykeln, faller av och slår huvudet så hårt i vägen att vi får tillkalla läkare och avbryta racet på plats. – Surt sa räven, men med lite perspektiv på det hela så betydde det inte så mycket, eftersom vi i princip fullbordat hela banan och jag var nöjd med det vi hade åstadkommit.

Senare samma år så skadar jag mig igen och denna gång ordentligt.
Är nere i Spanien och faller olyckligt i vågorna efter ett misslyckat vågsurfingförsök. Slår huvudet i bottnen och får vattenmassorna över mig och ryggen får sig en sådan omgång att smärtor begränsar träningen radikalt i ca 3 år. Efter en magnetröntgen, så fastställer läkarna att jag har 3 diskar i ryggen som är slut och jag känner väl samtidigt att det är över för min egen del också, men fortsätter träna på motionsnivå så ofta det går.

Kontaktar lite olika ryggspecialister runt om i Sverige och utomlands, men de flesta säger samma sak, att det inte går att göra något. Några förslag kommer upp på tal, men det är inga ingrepp jag går igång på. Däremot så förklarar två läkare att tillståndet inte behöver vara livslångt, utan det kan förändras till det bättre och ca 6 månader senare, så börjar jag kunna springa och cykla utan att störas av smärtor.

Anmäler mig till SM i multisport 2009, efter att ha tränat på i några månader och erhåller en 10:e plats. Men motivationen finns inte kvar längre och trots en fungerande rygg, så uteblir träningen och grillchipsen åker fram. Men i februari 2010 så blir jag erbjuden att blogga på Sveriges multisportsida, multisport.se.

Men vad skall jag skriva om? jag tävlar inte, jag tränar inte, så jag tog en veckas betänketid och satte upp ett mål. Jag vill klara av multisporttävlingen Åre Extreme Challenge på under 5 timmar och kanske nypa en pallplats och sedan lägga av för gott.
Gjorde allt som stod i min makt att klara av detta mål, men lyckades inte fullt ut, jag hade tiden i kroppen, jag är övertygad, men allt klaffade inte och tiden blev 5.15, platsen 7:a, vilket var det bästa jag levererat någonsin uppe i Åre.

 Jag blev så inspirerad och kände att jag måste ge det en chans till och det är den resan jag gör just nu. Men för att hålla motivationen uppe under vintersäsongen 2010-2011, så åkte jag till Nya Zeeland i januari för att delta i World Multisport Championship 12 februari och få en riktig motivationsförhöjare inför vårens träning och striden mellan Jari vs Åre.

Vad gör jag annars då?
Bor själv i Sollentuna, jobbar som lasertekniker åt Memira på ögonlasrar (ögonkirurgi) åker runt om i hela landet och tränar vart jag än befinner mig. Det vill säga när jag inte är hemma i Sollentuna och nöter upp och ned för Väsjöbacken på cykeln eller till fots.

Vill du veta mer? Magnecylen som råder bot på den värken, är att fortsätta följa bloggen.

Jari P